jag hatar när folk jämt tror att allt är så jävla perfekt, att man mår så himla bra. att folk inte ens kan se att man mår dåligt. visst man kanske döljer det bra, men vafan. så jävla onsynligt är det inte? känner man personen så vet man, är det då så jäkla svårt att fråga hur man mår, om något att fel? är det verkligen så svårt att visa att man faktiskt bryr sig? jo, tydligen är det ju så.
bara lite tjafs kan leda till ett stort jävla gräl, bara för man inte fått ut allt som suttit på ens skalle i flera dagar. jag hatar det.
och ursäkta alla svärord, men behöver verkligen skriva ut all min frustration. hatar att sitta inne med saker och inte prata om det, eller få ut det. slutar bara med att jag trycker ner mig själv då.